Energi på långdistans – så jobbar kroppen steg för steg
När man ger mig ut på ett långpass, oavsett om det är på cykeln eller i löparskorna, har kroppen sin egen ”plan”. Det känns alltid lätt i början – benen svarar direkt och varje pedaltryck är kraftfullt. Det är musklernas glykogen som gör jobbet här. I musklerna finns runt 300–500 gram lagrat, ungefär 1200–2000 kalorier. Det är snabbt bränsle som får dig att hålla hög fart och tempo direkt, men man måste tänka på att lagret är begränsat. Ju hårdare du kör, desto snabbare tar det slut.
Efter en timme märker man att det fortfarande flyter på, men nu är levern allt viktigare. Den fungerar som kroppens regulator och har ungefär 100 gram glykogen lagrat, motsvarande 400 kalorier. Levern portionerar ut glukos till blodet, så blodsockret hålls jämnt och hjärnan får sin energi. Utan den balansen skulle man snabbt bli yr och tappa fokus – men tack vare levern kan du fortsätta hålla trycket uppe.
När två timmar har gått känner man att det blir tyngre. Musklernas depåer är rejält minskade och kroppen börjar växla över till fett som bränsle. Här finns egentligen obegränsat med energi – även en smal person har tiotusentals kalorier lagrade – men det är långsammare bränsle. Det gör att du inte kan hålla samma intensitet, och det är just därför man kan ”gå in i väggen” när glykogenet är tömt. Kroppen fortsätter, men i lägre fart.
För mig har långpassen blivit en balansakt. Jag har lärt mig att fylla på i rätt tid: kolhydrater dagen innan, en sportdryck eller banan under vägen om passet blir längre än två timmar, och framför allt att inte starta för hårt.
Jag vet också att lugna långpass tränar kroppen att använda mer fett som bränsle, vilket gör mig uthålligare i längden. Glömmer jag att dricka regelbundet märker jag direkt hur orken rasar, långt innan energin egentligen är slut.
Slutsatsen är enkel: kroppen är byggd för uthållighet. Musklerna ger den explosiva starten, levern håller energin stabil och fettet bär mig längre än jag först tror är möjligt. Genom att förstå hur depåerna fungerar och lära mig att hushålla med dem kan jag pressa gränserna mycket längre – och njuta av känslan av att faktiskt orka hela vägen.
