För några år sedan kände jag att nu har jag fått nog. Min kropp höll på att brytas ner – högt blodtryck, kallsvettningar på natten och en konstant trötthet som sällan försvann.
Läkaren var tydlig: om jag inte ändrade min livsstil skulle det bara bli värre. Det var en hård sanning, men också den vändpunkt jag behövde.
Jag började med det ett första steg – att gå ut på morgnarna. Våra två Siberian Huskies blev mina träningspartners. De stod vid dörren varje dag, redo att gå ut, oavsett väder eller hur jag kände mig.
De drog med mig när motivationen var låg, och i början handlade allt om att bara hänga med i deras tempo. De där 40–50 minuter långa powerwalkarna blev min första rutin, och också en påminnelse om ansvar – för dem och för mig själv.
Efter ett tag tog jag nästa steg. Jag började gå till gymmet tre gånger i veckan. I början kändes det tungt och klumpigt, men sakta växte min styrka. Kroppen började svara, och med det kom ett nytt självförtroende.
Samtidigt började jag titta på min kost. Jag gjorde små förändringar, steg för steg. Mindre portioner, mer grönsaker, mindre bröd och pasta. Jag bytte ut frukosten mot en proteinshake – något som gav mig en stabilare start på dagen. Varje liten justering byggde på den förra, och snart märkte jag att både energi och humör blev bättre.
Jag vägde mig en gång i veckan. Det blev ett sätt att hålla fokus, att se att ansträngningen gav resultat. När siffrorna gick ner kände jag glädje. När de stod stilla var det en påminnelse om att ha tålamod.
Efter ett år hade jag gått ner över 30 kilo. Blodtrycket var normalt, blodsockret stabilt, och jag sov gott om nätterna. Viktigast av allt, jag hade återfått livsglädjen – styrkan att njuta av vardagen och vara närvarande.
Det var ingen mirakelkur, inget snabbt fix. Det var de små dagliga valen som byggde min förändring. Rörelse, mat, vila – Min fru pushade mig dagligen och våra två hundar som vande sig vid våra morgonrutiner
Idag är det min livsstil. Jag tränar för att må bra, inte för att jaga siffror på vågen. Jag äter för att ge kroppen det den behöver. Och varje morgon, när min fru väcker mig och hundarna står vid dörren, påminns jag om varför jag började – att leva fullt ut, med styrka, balans och energi.
